yay, jag överlevde träningen! :D okej mer än överlevde, jag tyckte faktiskt att jag presterade riktigt bra till och med. ville bara påpeka det inna jag förklarar titeln till inlägget :P

veckan kanske inte började hemskt, men tillbaka i skolan i alla fall. segt, men kul att träffa folk. sen på tisdagen vann brynäs, det blev lite bättre. men dixon var fortsatt bort. då blev det skit igen. onsdagen har jag inte ens nått minne av ^o) jo, vi åkte in i onödan till svenskan. usch. sen trodde jag att det skulle gå uppåt från den dagen. vattenpolo med bollspelet vilket jag hade längtat till, sen hockey på kvällen då jag trodde dixon skulle vara med. men när jag kom dit upptäckte jag ju att han inte var med och fick höra att han skulle bli borta rögle matchen med. tack och lov så blev det ju inte så. i alla fall så vann de matchen så det kändes lite bättre. på kvällen fick jag besked att dixon skulle få spela på lördag, allt kändes mycket ljusare. jag skulle få jobba på lördagen. fredagen blev en vändpunkt för veckan, kan man säga. sen vart det upp tidigt på lördag, men man får tänka på pengarna då blir det värt det. sen på kvällen så gjorde dixon mål och assist och brynäs advanserade (stavas det verkligen så? :s) ett steg i tabellen. sen fick jag jobba en dag till, alltså mer pengar och eftersom att brynäs och dixon hade gjort en fin kväll dagen innan så gick det snabbt. sen blev det pirr inför kvällens träning som gick hur bra som helst, i alla fall i jämförelse med vad jag hade förväntat mig. så kommer man hem, värsta glad, så ska man smsa till bandet och säga att jag har fått tillåtelse att skippa söndagsträningarna så jag kan repa. svaret jag får tillbaka är att vi måste leta en ny trummis, för våran har slutat. va f-n! no offence, men det hade kunnat kommit lämpligare. är det liksom omöjligt att få starta en vecka fri från problem? tror inte det. blä.