nu har rickard åkt.

följde med till stockholm för att släppa av han, fy fan vad jobbigt det var. vet inte hur mkt vi kommer höras elr om vi kommer träffas igen. suger verkligen.

sjukanmälde mig och planen var att jag skulle stanna i sthlm och sova hos syster sen ta tåget till skolan imorn. springa lite på stan och titta ut en studentklänning under dagen men gick verkligen inte. mådde verkligen piss när jag lyckats ta mig hem till syster. gick upp kl tre, men lyckades inte sova när jag var framme i lägenheten kl. 8.. så vid nio ringde jag och sa att jag skulle åka hem igen, så fick lägga ut yttligare pengar på att resa, men mådde illa och ont i huvudet och ledsen på det så orkade inte vara kvar.

nu är jag allmänt trött och eländig. kan inte tänka för mkt på rickard för då blir jag ledsen. funkar ju när han är i norge, men nu är han liksom "borta" om vi fattar vad jag menar? vi har pratat med varandra varje dag i över ett år (minus första två veckorna i juni förra året när han kom till norge) och nu så kommer vi knappt prata nå alls, känner inte att det kommer bli en lätt övergång. och när han bodde i norge kunde jag ändå åka dit om jag ville och han kom och hälsa på ibland, så kändes liksom inte så långt bort på nå sätt.

längst vi vart ifrån varandra är 2månader(och det kändes som en evighet!), annars har det vart ca 3-4veckor mellan de gånger vi ses. nu kommer det ta minst 2månader OM jag ens får/kan komma, vet ju inte var han tar vägen heller så vet inte om jag kan/får komma. och som det ser ut nu kommer jag inte kunna åka förens i augusti ändå, för juni/juli är det fortfarande högsäsong och biljetterna kostar skjortan.. så det är 3 månader. så länge har det aldrig tagit förr, känns inte jättekul. och inte säkert jag får komma då med.

se hur natten går. inte jättesugen på att sova själv. och rickards lukt här typ borta från täcket och kuddarna redan. hade iaf känts lite som han fanns kvar om den var här med, men allt försvinner lite i tagen nu. usch.