sakta men säkert blev mitt humör sämre och sämre. småsaker som kommer upp och gnager och samlar ihop sig tills det blir för mkt. men inget seriöst, hade liksom bara en sån dag, en dålig dag helt enkelt.

planen var ju att jag skulle följa med upp till gymmet. klädde på mig, följde med ut och började gå. men efter ca 10-15min så tog jag nyckeln och gick hem för kände att det inte funka. blev bara mer och mer tjafs, senaste det blev så här så pratade bråkade vi till och från i några timmar och pratade knappt på två dagar. nu ville jag inte ha det så, men inte blev det bättre då det första rickard säger när han kommer tillbaka är yttligare en huggande kommentar och så var vi tillbaka på samma sak igen. försökte prata ut, men då inte ens personen i fråga vill vara med i konversationen utan istället väljer att inte lyssna, vill inte försöka förstå grunden bakom det HAN ser är ett problem. "nej, vi är ju för olika för att jag ska en bry mig om vad du har att säga, jag tänker inte försöka förstå för jag tycker inte som du"

sen pratade vi inte på ett bra tag, men släppte iaf senare som det brukar, för tekniskt sett så pratade vi ju ut? skönt iaf, satt och kollade på när han spelade spel, fjantade runt lite och allt var som det brukar igen.

men sen på kvällen när jag ville lägga mig i tid, hade ju inte vart på gymmet så hade inte nå nyuppbyggt adrenalin i kroppen och eftersom jag ville gå och lägga mig tidigt tänkte jag ta tillfället i akt. tänkte bara vänta tills rickard spelat klart, för kan ju inte sova när lampan är tänd samt när det är höga ljud - delvis från spelet och delvis från grannen. blev någon mer timme än planerat, började bli riktigt slut i huvudet, men äntligen så hoppar rickard in i duschen och jag kryper ner i sängen. men så kommer ju det där lilla problemet, jag lyckas inte somna och när rickard är klar i duschen kryper ju han ner framför en film - åter igen mycket höga ljud. så jag ber han att sänka, men trots att han insisterar att han gjorde det så är ljudet fortfarande väldigt högt. försöker sova med mina egna hörlurar i, men det vet jag ju att jag inte kan. tretti minuter senare frågar jag igen om han inte kunde sänka. "men jag har ju gjort det?" för jag till svar

tydligen var det omöjligt att sänka till den låga nivå han vanligtvis har, den jag kan somna till även om det är lite svårt. han sänker lite till dock, men som sagt, det märks knappt. jag vet att det inte är någon idé att ens försöka sova, sätter mig och klickar på datorn eftersom man brukar ju kunna bli trött av att titta på ljus när man redan är lite sömnig, enda möjligheten att jag ska kunna somna innan rickard sett klart på filmen är ju att göra sig själv så trött att ögonen faller ihop av sig själv.

när klockan är 3:40 frågar rickard varför jag fortfarande är uppe. han hade ju märkt att jag höll på att somna när jag satt och kollade på när han spelade spel för 3-4h sen liksom. trots att jag sagt det många gånger förr så säger jag att jag inte kan somna när det är höga ljud. ingen direkt respons, inget försök att fixa så jag slipper höra alla ljuden, ingen respekt emot det faktum att jag vill sova. han säger bara att det inte går att sänka mer, sen fortsätter han kolla, klagar lite smått på att han inte är trött nog för att somna.

själv kunde jag ha somnat, men fick istället vara uppe till 4:30 innan jag fick den möjligheten. mina planer att gå upp 8:00 för att gå ut och gå på morgonen var ju helt borta. yttligare en dag har jag sovit bort, trots att jag faktiskt hade kunnat somnat innan ett om jag hade haft möjligheten..