Minna

hur hemskt det är att se folk man bryr sig om bli så illa behandlad. att höra hur ett företag kan utnyttja sina anställda på ett sånt sätt - ge dom ett ultimatum där dom får välja att pendla minumum 2h tur och retur per dag utan rese-ersättning elr så får dom säga nej vilket leder till att dom måste gå två månader utan någon utbetalning från varken företag elr arbetsförmedlingen. och det, är det "snälla" av allt skit dom gjort. 

ju mer man hör, ju mer absurt låter det här beslutet. att det ens är möjligt, när man lägger upp all fakta på bordet. och att det kan ske på ett sånt hemskt sätt. trodde detta var ett land där folk hade rättigheter, men på sättet det här blir behandlat så visar det sig att det inte riktigt är sant. det finns INGEN logik i något av tankesätten, INGET logiskt bakom deras förklaringar. 

man skrattar åt hur rent ut sagt IDIOTISKT dom tänker och när man försöker yttra sig angående något av det så blir man helt ställd, det finns inga ord som kan beskriva vad man ska säga. idiotiskt? ologiskt? otänkbart? förjävligt efteblivet? och sen tänker man att dom gör det här mot 90+ människor. människor man bryr sig om. människor man älskar. att se hur det bryter ner dom. för mig är det liksom en hemsk och absurd historia, dock är det ju deras liv nu. dom blir utnyttjad och nedtryckta av ett företag där många har varit trogna i flera år, ett flertal har lagt 10+ år av sitt liv och inte ens dom har fått någon nåd. 

man skrattar när man hör hur dumt det är, men så fort man tänker efter så kommer medlidandet, tårarna för hur hemskt detta egentligen är. att det är ens är tillåtet i ett land som ska ha ett utvecklat samhälle, att det är rättvist att ta ifrån så många människor möjligheten att överleva.